Coyotes

Jag bor vanligtvis på en väldigt lugn och harmonisk gata , förutsägfull om man ska vara lite negativ. Här går damerna i sina chaneldräkter med handväskan på armen och mopsen i andra, barnen springer runt och leker i sina gant-utstyrslar svichandes förbi på en sparkcykel föräldrarna skrattar och ler trygga i sina kontors 9-5jobb och ungdomarna är mycket nöjda med sina glas rosé en lördagkväll.

Men.

På den allra vanligaste gatan finns avvikande saker, tendenser så att säga. Idag när jag och Sofia var ute och gick med hundarna sådär på kvällen kom vi till fyran för att köpa lite nödvändigheter. Utanför sitter en pitbullhund, helt okopplad! precis vid stora lidingövägen där en miljon bilar susar förbi. Vi blir självklart jätteoroliga för den stackars hunde, tänk om något händer tänker vi. Så vi ser en person inne på fyran och tänker att detta är husse. Jag går in där han står. Rakad skalle, bobmerjacka, och dr Martinskängor, inge fel på den stilen men han ser så fruktansvärd arg ut där han står och spelar sitt flipperspel. Jag går fram med ett osäkert:
S:"ursäkta mig..."
Lite högre: "ursäkta mig"
Mitt sista ursäkta gör att han tappar bollen i spelet och han vänder långsamt sitt huvud mot mig med mord i blicken, de är som i en film
Man: "Vad?!"
S: " Jo de är så att de är en hund utanför okopplad, kan den möjligtvis vara din?"
Man: "Hur så? har den gjort något eller?"
S: "Nej men den är okopplad, blev lite orolig bara, tänkte om den kanske slitit sig"
Man: "Sitter den inte lugnt där utanför kanske?"
S: "ehm.. jo.. jag bara tänkte... du vet, hundägare emellan"
Varifrån jag halvspringer ur gatuköket.

Efter detta promenerade jag och S snabbt ifrån den läskiga incidenten hem och hoppas på att imorgon ser Erik Dahlbergsgatan ut som den alltid gör och jag älskar min gata just för att den vanligtvis är sådär underbart förutsägfull.

Pussochkram
/S