The End
Jag ar hemma. Jag lever. Jag har angest.
Men wtf, jag borde inte klaga! Jag har ju varit borta under de tre varsta manaderna i Sveriges historia pa 200 ar! Jag borde vara glad som fan som har rest runt och levt ett dagdrivarliv i tre manader. Jag borde vara glad over att allt gick sa bra och att jag kom hem okej. Och jag borde vara glad over att traffa familj och vanner igen. Jag borde vara full av liv och energi och beredd att ge mig ut i arbetslivet med nya tag. Jag borde se fram emot och uppskatta att vara i Sverige igen, dar allt ar sa ordnat, tryggt och sakert. Bekvamt. Palitligt. Man vet vad man far och man far vad man betalar for. Det ar val anda ratt SKONT?!
Nej, det ar inte skont. Jag kom till ett gratt och regnigt valfardsSverige vid 23-tiden igar kvall, snubblade ut mot en iskall volvo med mamma, pappa, Vera och hennes pojkvan Calle. Det var lange sen jag hade ett sa snappt bultande hjarta utan att ha stoppat i mig konstiga substanser. Jag madde illa. Vi bada hade tarar i ogonen nar det lilla ettriga planet fran Air-Berlin skjot ut hjulen och gled ner pa Arlanda pa ett kliniskt, smartfritt, valdigt kyligt satt. Valdigt tyskt, tankte jag. Det var ju varsta mojliga for oss tva vrak, att aka med ett tyskt bolag den sista vagen. Kanslokallare far man ju leta efter. De senaste dygnen har det helt enkelt varit mycket upp och ner, bade fysiskt och psykiskt.
Men jag ar alltsa hemma igen.
Sjalvklart ar det inte sa farligt som man kanner de forsta darrande sekunderna man landar och inser att tre manaders livsflykt kommer till en ande med ett kliniskt tyskt DUNK. Det ar ju upplagt for att man ska bli dramatiskt. Jag mar nog battre imorgon, da fyller yngsta syrran Evelina 16! Det blir kul. Sen pa kvallen maste det bli utgang! Bara att ta tjuren vid hornen och langa en javla fylla sa fort som mojligt! Skriver mer nar jag lugnat ner mig och kommit till ro har i Slagsta. Jag ar faktiskt jatteglad och jatterord over att fa traffa familjen igen, jag vill bara hanga har ikvall och ata godis! Harliga tider. Hors och SES snart, imorgon om jag har tur!
Min mobil blev jag av med nere i sydamerika, sa jag ar onabar pa det sattet. Facebook tills vidare!
